Har sedan under flera månader experimenterat med att sluta sminka mig helt till vardags. Någonstans känns det orimligt att man ska behöva måla sig i ansiktet varje dag. Mina skäl till att sminka mig var svåra att reda ut för mig själv. Gör jag det för mig själv, för att jag tycker om det? Elle gör jag det för att andra ska tycka om mig? Eller för att andra ska tycka om mig, för endast då kan jag själv tycka om mig? Eller är det bara en gammal vana?
Eller är det så att jag inte vågar möta andra utan mask? Att jag måste skaffa mig ett "
övertag" genom att se så bra ut som möjligt? Eller fördelar genom att se så attraktiv ut som möjligt..?
När jag inte sminkat mig på en månad frågade jag mannen om han märkt någon skillnad, och det fick han erkänna att det hade han inte...
Jag har inte lyckats reda ut mina motiv till att sminka mig helt. Kanske är det en blandning av allt. Och nu har jag köpt en ny mascara på hälsokosten, att ha ibland.
Någon dag kanske jag kan frigöra mig helt från att bekymra mig om det yttre, kanske inte. Just nu nöjer jag mig med att jag vet att jag vågar vara utan smink, och väljer att sminka mig då och då.
Därav min nya mascara. Två gånger har jag använt den hittills och den har stannat kvar på ögonfransarna, hurra! Jag behöver dock ordentligt med olja för att få bort den helt på kvällen, men hellre det än att den ramlar ner på kinden under dagen.
Märket är Lotus, och innehållsförteckningen hittar ni på bilden nedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar